Lat 80list
Jag kan verkligen inte kallas lat 80talist, däremot kan jag säga att jag har haft ett otoligt stöd från min familj på alla sätt och vis och det är jag evigt tacksam för. <3
Jag har både klarat skolan med läs och skrivsvårigheter och jobbat samtidigt, jag fick trots allt ganska hög betyg för att ha svårigheter. Jag har ett cv som nog inte många 22åringar har tror jag. Jag kan ibland när jag tittar på mitt cv förundras över allt jag hunnit med=) och stressas över allt jag borde hunnit med redan nu.
Jag har bott hemifrån sen jag var 16 år och jag borde ge mig själv med credit, och lita på min förmåga och erfarenhet. Men i dagens samhälle är man inte mycket värt om man inte pluggat på högskolan i 10 år, arbetat sen man var 10 år och helst skall man utmärka sig extemt och gärna prata sig varm om hur jävla duktig man är.
Men tillbaka ämmnet, jag har arbetat sen jag var 17 år inte fan får jag nåt jävla pris för det, i stället uppmärksammas dom som inte gjort ett dryft nån gång, och då är allla så .
Jag har jobbat och pluggat, betalat räkningar fått låna pengar, gått till arbetsförmedlingen, prata med soc, jobbat på..... Jag har inte rest inte till asien, backpackat eller läst en enstaka kurs bara för att.
Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Jag har 293 kr på mitt pensionkonto trots att den är ca 42 år kvar.
Jag borde ge mig själv en klapp på axlen och säga du är bra du! men det förtjänar jag väl inte.
Det finns alltid nån som är bättre än du, jag har ju inte fast jobb eller körkort.
Men nej jag måste minnas hur det var förr, jag var som "ung" hahahah ganska självsäker men nånstans där tappa jag bort mig och blev nickedocka för det var bekvämt. Men jag är trött på att inte få credit av mig själv för vad jag faktiskt uppnåt=) Även om andra är bättre än mig så är ingen annan mig.
Jag borde titta mig själv i spegeln och vara stolt över att jag är jag och det jag uppnåt=)
Jag är uppvuxen i trygghet från alla håll, jag har haft den fantastiska turen att ha människor om kring mig jämt =) Allt från mamma, pappa, Lossamamma, lossasmamma, lossaspappa, lossas pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, dagmamma, systar och släkt och vänner som i alla lägen puschat och uppmuntart mig. Jag har det underbart och borde ha ett gott självförtroende men ofta tappar jag bort mig själv med motiveringen det finns alltid nån som är bättre.... Men att inte uppskatta sig själv är ju att spotta dom som älskar en i ansiktet när dom varje dag försöker eller försökte att få mig att inse att jag är bra och fan jävligt bra på att vara jag=)
Jag har egentligen inget att frukta bara lära mig att jag är bra som jag.
